|
av Svante Österbacka
Den låg vid bäckens fors
vid skummande "Märäbättsi"
Oansenlig, grå med pärttak, utan väggar
- Pärthöveln!
Sommar, höst och vinter
den låg helt övergiven,
ingen hade ärende till ett sådant ställe
- men våren
Redan långt på avstånd
när bäcken kastat isen
i stilla kvällen spreds från bäckens rand en doft
-av kåda!
Bysbor kom med virke
man la i stora travar.
Var klabb i pärtans längd låg klar i väntan på
- att hyvlas!
I bäcken fanns en damm,
en ränna med ett stämbord,
som upplyft med en hävstång ledde vattnet mot ett
- vattenhjul!
Det hjulet drev en bänk,
en järnbeslagen trädstam
ledde kraften till en hyvelbänk med rörligt
- hyvelbord.
Över detta bord stod
gårdens husbond tungt nedböjd
när med sitt gårdsfolk han i turen stod att hyvla
- nya pärt.
En kom fram med klabbar,
gick igen med nya pärt.
En annan satt inunder hyvelns bett och greppa tag
- i pärtan.
Under denna sittplats
hördes forsens starka dån.
Det dånet hörs ej mer, ty bäcken är i denna dag
- utdikad! |
|
|
