Guttagubbi
Berättelsen om Guttagubbi berättas av Edit Österlund, som var barnbarn till Guttagubbi.
Guttagubbi levde 1844 - 1923.
En gubbe var han bland många andra. Varken stor eller liten, utan lagom. Hastig till lynnet, rapp i vändningarna, när något var på färde, snar till vrede, men lika snar till förlikning.
Öknamnet var i bruk redan under hans levnadstid. Han hade förvärvat sig namnet Guttagubbi, antagligen därför att han handlade med vetebröd.
Från Kaustby hämtade han sina varor som kaffe, socker, tobak, vetemjöl och annat smått för sin lilla "kammarhandel". Det var en lång och tung vandring med fullpackad rensel på ryggen från Pajala Riikas butik på Kappelsbacka och till Guttagubbis "dörakamar" i Kortjärvi.
Den idag 4 km lång vägen var på den tiden en skogsstig, upptrampad av fäfot, och på vissa ställen svårframkomlig och säkert dubbelt längre än vad vägen är nu. Kavelbroar var anlagda över mossarna.
Sina rundnästa becksömsstövlar tillverkade Guttagubbi både åt sig själv och andra. Sina snöskidor gjorde Guttagubbi också breda och rundnästa.
Guttagubbi var skomakare, snickare, murare, målaare, tapetserare, timmerman, fiskare och mycket annat.
Sådan var han - Guttagubbi.