Legenden om Bara-Gobbi

En legend, den om Bara-Gobbi, lever kvar och berättas enligt följande:

Troligen var Bara-Gobbi ättling till Jacob Larsson Kortjärvi, f. 1740 och föddes  antagligen på Byggningsbacka. Hans lott var att redan som barn söka sig ut i världen för att tjäna sitt uppehälle. 

Som vuxen återvände han till byn och slog sin ner i en liten stuga mellan Edsvik och Byggningsbacka tillsammans med sin kvinna; lagvid eller ej vet ingen.  ” Ha kom från Gambäkaabi å haa blåå kläädä, ha va bra klääd, men hä va bara fotraali”. 

Ett barn blev till i stugan. I lönndom föddes det, i lönndom blev det bortfört. Också kvinnan dog.

Senare en vårdag när Edsvik-Jockas hustru var ute vid Notviken och räfsade vass efter vårfloden mötte hon en vålnad, som hon kände igen som Bara-Gobbis kvinna. Hon frågade: ”Vad vill du, när du inte hålls i graven?” Vålnaden svarade: ” Gå till stenen där borta och gräv fram det lilla fostret, som är gömt där. Bär det till kyrkogården och jorda det där.” Hustrun gjorde så och kvinnan visade sig ej efter detta.   

Bara-Gobbi bodde kvar i stugan, men brännvinet tog överhand, han var sällan nykter och blev sjuk och underlig. En dag saknade man gubben, som inte synts på en tid. Man gick till stugan för att se hur det stod till. Gubben syntes inte till men allting i stugan låg huller om buller, stolar, bord och bänkar sönderslagna, dörrarna halvhängde på sina gångjärn. 

Man sökte runt sjön och ån; slutligen fann man honom vid randen av en källa på låglandet. Vid Riispeto-tseldo fann man Bara-Gobbi, spritt naken. På alla frågor svarade han att han varit i slagsmål med Hin Onde själv: ”Han släpade mig hit och klädde av mig. Han bad mig sticka huvudet under vattnet så skulle det gå så fort och bra.”  

Från den stunden hette han Bara-Gobbi, som ”Fän släpa til Rispeto-tseldo fö ti få narra a ti ta liivi åv si” och platsen kallas Bara-Gobbis grävä.

Enligt sägnen dog Bara-Gobbi år 1873.

Så var det med den saken, och saken lär vara sann. 

Naturstigen